Man söker med ljus och lykta efter "evidensbaserade" metoder, vilket betyder att man måste kunna bevisa att det fungerar. I annat fall har man inte på "planen att göra"!
Kunskap är nyckeln till förståelse, säger man. Men vänd på det (och vips) så blir förståelsen nyckeln till kunskap! Vilket leder oss in i ett nytt perspektiv, där vi får möjlighet att ta dis- kussionen till ett "högre plan". Och minsann, ger inte detta en möjlighet att se på saken ovanifrån?
Stanna upp här och tänk efter lite... Är det inte i denna situation vi brukar befinna oss, när vi bestämmer oss för att "utreda" om vi gjort/ gjorde rätt? Nu "ligger vi rätt nära evidens", eller hur?
Att man sen väljer att använda ord som "klingar engagemang" ss. t ex. "hälsopromotivt arbete" tycker jag bara är att beklaga, då det "ger sken" av att vara "den enda" och därmed rätta vägen att nå resultat. Likväl som man säger att man "jobbar lösningsinriktat", vilket betyder att man enas om en lösning och placerar den utom räckhåll - i framtiden. Sen färdas man tillbaka till "nutiden" och försöker förändra den, så att den stämmer överens med den i framtiden placerade lösningen. Jag menar att riktningen på "arbetet" blir ju riktat från lösningen - mot nutiden!? Då jobbar man ju "lösningsfrånriktat", eller?
Två män har sagt mycket kloka ord, så jag känner att jag enbart behöver hålla med. Voltaire: "Vanligt sunt förnuft är inte särskilt vanligt" Einstein: "Definitionen på galenskap måste vara att göra om samma sak gång efter gång och förvänta sig ett annat resultat"
Einstein gav oss även "lösningen" på hur vi bör gå tillväga, då han även sagt: "Det krävs ett nytt sätt att tänka, för att lösa de problem vi skapat med det "gamla sättet" att tänka".
Våra "svenska färger" upprätthålles av Tage Danielssons "odödliga": "Tänk att ha som rättesnöre, att alltid tänka efter före!"
Och mitt tillskott till "världen", får bli: Varför inte gå till botten med problemen, innan de sänker oss?
Hur ser då min roll i "processen" ut? Eftersom jag tack och lov inte sitter på alla lösningar, så kan man säga att jag har en "katalytisk" funktion, då jag startar och underhåller en process, dvs jag samlar ihop informationen och handleder diskussionen. För tro det eller ej, men lösningarna återfinner vi precis i jämnhöjd med "problemen" (Ha! "Råkade" hitta en annan titel som skulle kunna passa - "facilitator". Jomen! Fint ska det va'!)