<"keywords" content="lösning" /> " "

UtvecklingsAkuten

Man har inte gett upp, förrän man slutat försöka...

"råkade på" en artikel skriven av Krister Zeidler i "Arbetsliv", med titeln

"Många företag anlitar företagshälsovården",
 där jag "kände" att jag "behövde" ifrågasätta artikeln.
Så, då skrev jag så här till dem:

"Fyra av fem företag köper företagshälsovård eller liknande hälsoinsatser och de har stor nytta av tjänsterna, visar en ny undersökning".
Hur ser denna "stora nytta" ut?
En fråga som faktiskt både är och känns välmotiverad!
"Det är fler företag som inser att det är bättre att göra något innan de anställda blir sjuka än efteråt, säger Peter Munck af Rosenschöld, vd för Sveriges Företagshälsor."

Kan ju tyckas vara en god såväl tanke som förutsättning för att ägna tiden åt "förebyggande" insatser i arbetet med att motverka risk för sjukskrivningar... men vad som verkar saknas är förslag på hur detta skall gå till? För bevisligen så fungerar varken "friskvårdsaktiviteter" eller andra teoretiskt väl fungerande insatser, då själva orsakerna till "symptomen" lämnas helt, för att istället ägna tiden åt "symptomatisk behandling"?

För när man återkommer från den "insats" som valts, så upptäcks det, att själva "anledningen till orsaken" till att man valt att sätta in den "friskvårdsaktivitet" som man just återkommit från, beklagligtvis är kvar... Trots att man "gjort allt" för att motverka den!?
Frågan som dyker upp blir ju "hur tänkte man där?"

" Nästan nio av tio, 86 procent, av de företag som anlitat företagshälsovård eller liknande tjänster det senaste året uppger att det har gjort stor eller ganska stor nytta. Insatserna har framför allt lett till bättre arbetsmiljö, mindre fysisk ohälsa och minskad sjukfrånvaro. Däremot har den psykiska ohälsan och antalet arbetsskador inte påverkats lika mycket." Konstigt... var det inte just det som frågeställningen handlade om?

Mark Twain sa så här: "Det finns tre sorters lögn - vanlig lögn, förbannad lögn och statistik"
Ovanstående mening visar på att han faktiskt hade rätt! Trots "kloka" insatser, så har man INTE lyckats påverka den "psykiska ohälsan lika mycket"? Detta menar jag den "statistik" som visar på en "rejäl" ökning av sjukskrivningstalen relaterade till "psykisk ohälsa", som man nu skall sätta in "kraftiga resurser" för att motverka, visar på? Eller...?
Skall man fortsätta med dessa "symptomatiska behandlingar" som bevisligen är näst intill helt verkningslösa? Prof Marie Åsbergs forskning visar ju på detta!?

Och vad har de uttalande företagen för referensramar, när de uttrycker sig på detta vis, att det "gjort stor eller ganska stor nytta"? Man kan ju troligen inte ha utgått från några "praktiska händelser", utan man verkar ha gjort bedömningen enligt det som "utlovats" i det teoretiska resonemanget?
Här verkar ju Peter Munck af Rosenschöld att vara helt enig med "forskningen"... men hur är det tänkt att "gå till" med den "praktiska" jakten på lösningen?

Sett lite "såhär från sidan" så ligger underhållningsfaktorn på en "praktiskt" sett, relativt hög nivå. Jag menar att det faktiskt har samma underhållningsvärde, som att se på när ett barn försöker få en boll att ligga stilla på ett "lutande plan". "Envist" - är ju ett adjektiv, som osökt dyker upp... Medan vi från "åskådarplats" ler igenkännande åt beteendet... Barnet lär sig så småningom att "uppdraget" är bortom all hjälp och väljer att avbryta. Men "forskningen", som  skall utgå "från vetenskap och väl beprövad erfarenhet, verkar inte komma till samma insikt som barnet?

Varför ser inte forskningen till den vetenskapligt bevisade och väl såväl dokumenterade som beprövade "erfarenheten"?
Detta, menar jag får sin förklaring om man slår upp "cirkelbevisning" i valfri ordbok.
Cynisk? ​Inte då... men praktiskt värderande. Och på tal om värde - hur mycket kapital av bägge sorter "forskas det bort", helt i onödan?
Hur skall man göra, då?
Enkelt - det förklarar jag på fem minuter!

Här ställs man då inför ett val... antingen så avfärdar man både mig och mitt resonemang, eller så inser man att förklaringen inte ligger mer än fem minuter bort.
Vilket val man gör, kan jag inte göra något åt. Men en "rekommendation" får nog bli att gå på det senare alternativet, då skillnaden är relativt markant mellan att "inse" och förstå.

Vill man, så kan man försöka "räkna ut" hur mycket både pengar och människor man lyckats "slösa bort", medan man forskat och "vetenskapat" i teorins förlovade land, till ingen nytta...

Ja, vad ska man säga? SKÄMMES!?

Jag tycker mig då kunna ha "fräckheten" att jämföra mig med Galileo Galilei, som enbart utgick från sina "observationer" och förespråkade en heliocentrisk världsbild, till skillnad från kyrkans geocentriska världsbild, vilka valde att "bannlysa" honom!? En "blygsam" fråga - vem var det som hade rätt?

En "postum" ursäkt skulle definitivt inte "sitta i vägen", eller vad tycker Ni?

Ja, jag vet... hårda ord - men de beskriver en mycket hård verklighet, både teoretiskt och praktiskt! Och jag kan bara tillägga, att "jag förstår att Ni inte förstår, men det är som tur är inte mitt fel"!?

Och för att inte frångå mina "principer", så publicerar jag även detta på min hemsida, för alla att läsa

Vänliga Hälsningar

Katrineholm 2018- 05- 27

Peter Hellman
Storgatan 17 B
641 45 Katrineholm
Mob: 073- 935 37 02
Mail: [javascript protected email address]
Web: www.utvecklingsakut.n.nu "

Så, nu är det ju bara att "avvakta" och se vad "reaktionen" blir?

 

Jahaja!
Varmt välkommen in på min sida i "eterbruset"!

Anledningarna kan naturligtvis skifta, men vem vet,
Du kanske finner det Du söker. just här?

En anledning som jag tycker mig ha sett, är "arbetsmiljöproblemen". Detta fick mig att skriva till Arbetsmiljöverket, och så här skrev jag till dem, "rubriken" blev; "Det ska vara lätt att göra rätt:

"Ja, man kan inte annat än att hålla med Erna Zelmin Ekenhem, då det är så man skall jobba, naturligtvis. "Lätt att säga" kanske några tänker, men det är faktiskt nästan enklare ändå. Det handlar bara om att välja rätt utgångsläge.

Att välja "vetenskap och väl beprövad erfarenhet" har väl den "väl" beprövade erfarenheten visat på, att just den vägen absolut inte är den mest konstruktiva, trots "vetenskapliga incitament" på att det ändå borde fungera i praktiken, då det teoretiska resonemanget i forskningen faktiskt pekar på "goda resultat"?
Men nej, det enda man väljer att använda "forsknings-resultatet" till, är att motivera till fortsatt forskning - "cirkelbevisning" i den rätta betydelsen, i ett nötskal!

Är det någon idé att fråga om Ni behöver hjälp?

Eller upplevs denna förfrågan som "kränkande"?

Jag kan bara säga, att jag behöver ingen "föreläsning om varken vetenskap eller väl beprövad erfarenhet", eller "bristen" därpå. Då jag menar på, att det finns det ju en "hel del" att välja på, inom "vetenskapen".

Låt mig få ge Er ett exempel: År 2003 så tillskrev jag en sida som hette "suntliv.nu" och framförde att jag minsann hade en "diametral" syn på arbetsmiljöfrågor mot "forskningen". Jag påstod, att det vore bättre att lägga fokus på den arbetssituation som orsakade "stressen". Detta påstående valde man på "suntliv.nu's" redaktion att avvisa, med argument som att jag inte hade någon "vetenskaplig evidens" att styrka  påståendet med?

11 år senare, så konstaterade prof. Marie Åsberg i sin forskning, att man hade "agerat" helt fel och att "evidens" nu pekade på att det kanske kunde vara en god idé att ägna sig åt ett mera förebyggande förhållningssätt. Jag var naturligtvis inte sen att tillskriva "suntliv" och meddela att "nu hade forskningen hunnit ifatt mig, så nu kanske de ville lyssna till vad jag hade att säga?

Men... nej! Trampade nog troligen på samma "ömma tå", där jag råkat ställa min tidigare undran på?

Jag har även valt att tillskriva diverse olika forskare bl a. Eva Vinqvist, Töres Teorell men även andra "engagerade"...

Men... jag misstänker att de flesta är mer intresserade av att kunna fortsätta med sin "cirkelbevisning", än att presentera en "lösning", då detta skulle innebära att de skulle gå miste om denna "geniala" födkrok, som cirkelbevisningen har fört med sig? Detta är ju naturligtvis "bara spekulationer", från mitt håll.

Men medge, att själva "idén" inte är så dum? Man blir nästan lite avundsjuk och irriterad på att man inte kom på det själv, eller hur?

 

​Och precis som Erna uttalat sig, så ska det vara lätt att göra rätt. Vad jag behöver, är fem minuter av Er tid, för att förklara hur man på ett mycket enkelt sätt kan "ta itu" med faktiskt varenda arbetsmiljöproblem som existerar. Ja, jag vet att det låter "fantastiskt" och det är det också! Och naturligtvis så är det såväl enkelt som effektivt. Och dessutom, så blir det en massa positiva "bieffekter", som "löser" flera av de andra situationerna, som även de nått "problemstatus".

Inom såväl psykologin som psykiatrin, så talar man om "symptombärare", vilket jag menar kan ses som "reaktioner" på att man inte "mår så bra" på våra arbetsplatser idag.

Som exempel kan man ta sig "en funderare" på varför en tiondel av "Stockholmarna" idag medicinerar med SSRI/ NSRI- preparat? Eller varför har "psykisk ohälsa" ökat med 119% på fem år? Varför ökar "våldet i nära relationer"? Varför ägnar sig ungdomarna åt "frivillig frånvaro"? Varför ökar suiciden inte bara bland vuxna utan även hos barn?

Som Ni ser och kanske förstår, så finns det en "hel del att oroa sig för".

Och lösningen är nog inte KBT och stavgång, eller några andra teoretiska förslag, eller vad tror Ni?

Men, vem vet?

Mina "fem minuter" kanske har lösningen...?
Ser fram emot att för "höra" från Er...

Med Vänlig Hälsning

​​Katrineholm 2016- 12- 13

Peter Hellman"

 

Blir Ni nyfiken på vad jag kan hjälpa Er med, tag gärna kontakt med mig, så får Ni svar omgående

 

Övriga kontaktuppgifter:

Mob. 073- 935 37 02

Mail:

skick@e-post
                                          

           









(Lämna tom)

 

Copyright

 


Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)